Mitt liv som inte längre är till skogs.

Innan jag hoppar på och skriver om den egentliga anledningen till blogginlägget, så behöver jag skriva lite annat först. Helgen har inte varit bara bra. Denna helgen har inte ens legat på "genomsnitt bra" utan under den där berömda "bra"-gränsen. Så det var ju tur att jag höll mig inne och ingen frågade i matkön, "hur står det till?" för jag hade inte ljugit. Jag hade sagt att det är en kass dag. Och jag hade sagt mer om det hade det kommit efterfrågor på det. För jag är less på att va tyst och jag är less på hela det sociala samspelet med människor. Sen igår eftermiddag har jag i princip bara pratat med en människa utanför familjen, min vän borta i Kanada. 

 

Man orkar som människa inte hur mycket som helst. Så igår rann bägaren över och jag fick sätta stopp för en rätt intensiv vänskap. Det bildades en konflikt med ett litet men allvarligt (för mig) sakskäl och mycket starka känslor. Droppen rann över när min kropp och hjärna gick in i panik- och stresstillstånd och jag blev tvungen att skydda mig själv från det tillståndet snabbast möjligt. Ska tilläggas att jag försökt förebygga detta efter förmåga.

Ja. Så då tar vi den goda nyheten! 

 

Igår var jag iväg på en utflykt och spanade in samt pratade med en blivande tränare till Ubbeligubb och mig. Detta är en tränare som nu står högt över "genomsnitt bra". Fast sen har jag inte så mycket att jämföra med. Men denna nya tränaren borde va stolt över att ligga på andra plats i dagsläget, eftersom jag fortfarande inte ridit för honom ännu. Men jag kan inte tänka mig att det skulle bli mer fel än för de som ligger under, de har inte direkt gett något gott intryck. Dessutom så är det mycket av hans träningsfilosofi som överenstämmer med den träningsfilosoin jag börjat bygga upp utifrån min Topp 1 på listan. Jag kommer mestadels bara kunna bygga vidare på den grunden jag har genom att tillägga hans träning ovanpå min. Och det känns skönt! Jävligt jävla skönt.

 

Så med hjälp av denna nya tränare så är jag ovanligt hoppfull inför 2013! Jag bara hoppas att jag ska lyckas hålla isär analyserandet med ridningen och få in min känsla igen. Men jag tror det! Speciellt efter att jag nästan kände mig vaggad till sömns när han tränade en lite mer stressig häst. Det behövs tränare som kan både lyfta och sänka stämningen hos alla i ridhuset! Så häftigt. Så jäkla duktig.

 

Fast ingen är perfekt, så jag fick prata lite med syrran som redde ut lite intryck åt mig och satte in lite grejer i en större bild. Och en av mina starka sidor är en av de små detaljerna som jag ansåg var något svagare, så det spelar ju verkligen kvitta! Och så kan det ju vara av ren tillfällighet med. Och det är ändå inget som skulle påverka honom som bra eller sämre tränare. Utan det är liksom bara detta med att jag inte kan låta bli att analysera och tänka och sätta ihop en bild.

 

Nu kör vi 2013! Wohoooo wohooooo!

Jag fick ett brev på posten i början på veckan. När jag öppnade det så ryckte det i min mungipa av lesshet eller liknande. JAHA! Så NU passade det?! Men det var på tiden att jag fick den där läkartiden jag efterfrågade i början på februari. Nu sitter jag här och faktiskt är tacksam över att jag har den där tiden bokad. För jag är i en ny omgång härdsmälta. Och jag är säkert som lopporna i loppexperimentet.

 

Jag får härdsmälta av synintryck, intryck och av beteenden, rörelsemönster och beteendemönster. Jag får härdsmälta över att ge upp hoppet om tillräcklig personlig utveckling och jag ger upp hoppet om att uthärda alla "måste bara fråga..." "måste bara få säga..." Någon bara behöver nicka, kalla mig knäpp men jag måste säga. Måste få skriva. Det är som att bära på en såndär saftig hemlis där det rycker i huden av att vara tyst. Bara måste få säga.

 

Jag orkar inte hålla på att tänka "är det socialt accepterat?" "är det en okey fråga?" "kommer jag bli lugnare av att få ett svar?" "kommer jag bli stressad i väntan på svar?" 

 

Kommer detta förstöra något? 

- Nej, det är inget som är helt.

 

Behöver jag ens posta detta? Jag sitter med en känsla av kräks upp i halsen i sängen med datorn och försöker LUGNA NER MIN SKALLE. Men jag har i alla fall lyckats få ner pulsen från 90 till 70 på två timmar.... Hur funkade det där med att bryta ner sin egna hjärna?

 

Det är inget som kommer återgå till det normala igen. Det normala hittar man inte djupt in i skogen.

 

Är philo den manliga formen av philia? Filasof. Filosof. 

 

Kräks på detta. Huvudvärk. Sakta ner, små signalbåtar, SAKTA NER, ni är för snabba för min IQ.

Grunden till att jag reagerar är följande,

 

1. Det tipsas om att sätta på sin häst en eltrådsinvirad grimma

 

2. Innan det har tipsats om att förbättra staketet

 

3. Innan det har frågats om något kan vara fel i flocken

 

4. Innan det har frågats om rutinerna är funktionella.

 

5. Det finns många andra metoder som inte involverar att hela grimman är iklädd eltråd

 

 

 

1. Jag har inte själv sett en av dessa grimmor. Jag funderar däremot på att gå ner till stallet för att se hur detta går att göra på ett sådant vis att funktionen inte åsidosätter hästens säkerhet.

 

2. Om vintern är det väldigt vanligt att elstaketets funktion inte funkar. På grund av snön vid staketet så blir inte cirkeln sluten utan hästarna kan gå emot staketet utan att känna något, precis som fåglarna kan sitta på vilket elstaketet som helst. Detta går att lösa med att blandannat sätta polarband (med både el och jordning i bandet) samt genom att sätta en seperat jordningstråd i staketet. I vissa lägen kan det vara aktuellt att slå upp plank eller slanor på staketet eller skapa en förstärkt grind. I teorin bör det gå att slå upp två stycken hästskor på utsidan av staketet och lägga en slana eller planka i hästskon, denna planka går sen att dra igenom hästskon för att åstadkomma en grind.

3. Jag tänker inte fördjupa mig i denna punkten. Men jag kan tänka mig att mobbade hästar eller liknande kan bli såpass jagade att de väljer/blir tvingade att forcera staketet. Jag har i regel haft bra flockar, en sommar var vi dock extraföräldrar till två fjordhästföl som min häst jagade ut ur hagen en gång.

 

4. Rymmer hästen innan insläpp på kvällen? Matstress? Blir lämnad själv i hagen eller nöjer sig inte med den hästen som är kvar? Står hästen på vintervila och har en liten platt hage att gå i? Kanske kan lösas med att lägga in stockar för hästen att bita på? Eller bara lite sly? Eller att faktiskt ta ett rejäl promenad med hästen så den inte har extrem överskottsenergi? 

 

5. Hästmänniskor är uppfinniga människor. Någon berättade att de hade gjort någon form av solfjäder av eltråd/elband och fäst framtill på täcket på sin rymning. En annan berättade att de hade lindat in nosdelen i eltråd. En annan berättade att de hade gjort en antenn på hästen. En annan berättade att de hade lindat in käkremmen på grimman och låtit en liten trådbit hänga ner för att hästen ska komma åt staketet och återfå respekten för detta.

 

Gemensamt för dessa saker är att de flesta som berättade detta sa att de tog till detta under kontrollerade former och under uppsikt, efter att de gjort vad de kunnat med punkterna 2-4 här ovanför.

 

Sammanfattningsvis så vill jag förtydliga varför jag reagerar. Jag reagerar på att en dialog kan se ut såhär:

- Min häst rymmer ur hagen! Jag har testat ALLT!

- Linda in grimman i eltråd! Det gjorde jag på min rymmare.

 

Vad är ALLT? Hur ska den som ställer frågan veta att ingen annan som läser kan mer eller något annat? Och hur kan person två ge ett tips av sådan omfattning (linda in hela grimman i eltråd) utan att säga att det bör ske under kontrollerade former och under uppsikt. 

 

Jag anser också att man inte behöver linda in hela grimman i eltråd till en häst utan att det går att lösa med mindre omfattande metoder enligt min punktlista här ovanför. Jag anser att vi har ett ansvar som hästägare att se till att extrema metoder inte används och om något som är utanför den ordinarie utrustningen används så ska det absolut bara vara under uppsikt. Jag anser att vi som hästmänniskor måste se bortom quick fixes och är tydliga med vad vi tipsar våra medhästmänniskor med. Ta aldrig för givet att någon tänker på att ta av antennen när hästen fått sin första stöt i jakt på frihet. Ta inte för givet att det inte hamnar en antenn på en häst som rymmer ur sin lösdrift där det inte ens finns daglig tillsyn. Ta inte för givet att en annan hästmänniska inte lindar in hela grimman i eltråd, fäster på antenner och flätar in eltråd i manen på hästen. Ta aldrig för givet att hästens hälsa inte påverkas utan säg till,

 

UNDER UPPSIKT
UNDER KONTROLLERADE FORMER

 

EFTER ATT HAGEN FUNKAR

EFTER ATT FLOCKEN FUNKAR

EFTER ATT RUTINERNA FUNKAR.

 

Här kommer vad djurskyddet säger, det går att finna under djurskyddsförordningen.

"15 § Fixeringsanordningar för svin får inte användas annat än tillfälligtvis.

Utrustning eller anordning som ger djur en elektrisk stöt i avsikt att styra deras beteende får inte användas. Anordningar av det slaget får inte heller finnas monterade i stall, andra förvaringsutrymmen för djur eller hägn.

Förbudet i andra stycket gäller inte användning av elstängsel.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om 1. villkor för användning av elstängsel, 2. undantag från förbudet i andra stycket när det gäller elektriska pådrivare och elavvisare på fodervagnar, samt 3. villkor för sådan användning som är tillåten enligt föreskrifter meddelade med stöd av 2. Förordning (2007:484)."

Du får inte med utrustning ändra på hur hästen reagerar på ett elstaket. Enbart elstaketet är ett undantag från ovanstående paragraf.

Att bara sätta mig här och tänka tanken på en sammanfattning är häftigt. Dagens sammanfattning är att sakta så börjar nya krafter smyga sig in igen. Jag sköter det viktiga om min praktikplats via mailkontakt (tänk så smidigt livet är med internet för alla). Men säg inte för mycket, jag verkar inte ha så myckt internet just nu men jag har mer internet nu än när jag inte ens hade möjlighet till internet. Men nu kan jag sakna det vilket jag inte kunde när det inte fanns.

Skit. Hur gammal är jag egentligen? (De som är födda -90 kan använda internet!)

I alla fall. Mina små hästar går i en mindre hage med plant underlag och massvis med mat istället för varsin box i väntan på utredning av hur deras hältor utvecklas. Båda var så gott som hältfria igår. Det är skönt! En människa orkar inte hålla på hur mycket som helst men jag är rätt nöjd med den lilla hagen. När allt tänkande var klart med hagen igår så kom det en lucka i "göra av med energi" och jag tog tag i lite skoljobb. Gav en lägesrapport till lärarna samt bifogade kontakt med rektorn på den skola jag önskar göra praktik på, och bifogade tillbaka svaret från min lärare till rektorn. Här ska inget bli lost in translation. Så nu hänger det aktivt i luften.

Jag bereder väg från djupet av mig till yttre delen av mig, banar väg för den handlingskraftiga energin.

Kajsa-My har kämpat hårt med att klyva upp ved som ska in inför köldknäppen i slutet på veckan. Duktigt! Så efter filmen (som gör mig varm inombords) tar jag ett ryck och släpar upp det och staplar upp här inne. Det är verkligen underskattat att få hjälp! Även om det bara är hjälp med att klyva och inte släpa upp till huset så är det så väldigt bra!

Just nu känns dagen väldigt bra. Jag ska bara försöka att få ut det jag behöver av idag och försöka ha kvar något av det imorgon. Även om jag vet att det inte fungerar så med energi. I min värld är energi en färskvara som kommer tillbaka om man gör något med den. Om man däremot bara har lite energi och inte gör vad man kan med den lilla snutten så ruttnar den och så står man där med en ruttnande knöl av energin som bara tynger.

Så jag tar latheten hand i hand med min överskottsenergi och låter det balansera. Balans. Energi. Komplicerat. Genomförbart!

Efter förrförra veckans idiotryck i pluggväg så har jag legat halvt däckad i utmattning och förkylning hela förra veckan. Det är på nippen att dagens pluggande blir lidande i illamående och hostande också men jag ska försöka att allra minst skicka iväg ett par mail för att höra om praktiken. Förhoppningsvis får jag lite mer gjort, vi behöver få in ved och Lilla Ubbe står ju halt i boxen. Varje litet energiryck spelar stor roll. 

 

Nu har jag iaf fått i mig frukosten och ska ut i snöskiten, kolla Ubbe, mocka hos Ubbe, ta in ved. Vi bytte lite så Kajsa-My tar en repa med allt damm på golvet och jag fightar med veden. Kommer bli så SKÖNT att få det lite städat även om jag inte alls ser fram emot att fixa veden själv. 

Idag har jag funderat kring negativa utgångar utifrån Erikssons Utvecklingsteori. De faser som jag haft mer negativa utgångar i är de som lägger grunden för duglighet, blyghet, underlägsenhet samt under tonårsperioden med att hitta sin egna identitet. 

 

Den fasen jag åldersmässigt är inne i nu lägger en grund i att kunna vara intim, inte bara sexuellt utan i allmäna relationer. "Utan rädsla att förlora sig själv". Denna fas varar till ungefär 35 år, vad jag minns. 

 

Det jag har upplevt senaste åren är en flykt från vad jag ansåg var en fejkad Kajsa, ut hit i skogen. Och här har jag i ett par år upplevt inre och yttre konflikter samt en stagnation i mitt liv. Men egentligen är det inte en stagnation, mer en latent period där jag försökte slutföra skoltiden (jag blev klar med gymnasieämnena 2010, när jag var 23) och testat på att jobba och starta eget. Det är egentligen under 2012 och de dagar som har hunnit gå 2013 som jag märkbart har utvecklats identitets- och utvecklingmässigt. Jag har utvecklats känslomässigt (även om det fortfarande svänger en hit och en dit) och jag har utvecklats i medvetenheten om mig själv. Jag kan gissa hejvilt men en av identitetsrollerna som kan skapas under tonårstiden är att aldrig bli klar med sin identitet, att alltid förändra och utvecklas, aldrig vara helt nöjd och fullständig i sin identitet. Och så skulle det ju kunna vara och om det är så, så får det vara så! 

 

Men jag har funderat väldigt mycket på detta eftersom jag har fått en ny känsla av att vara inom rimligt avstånd från föräldrarna. Ett nytt behov av dem liksom. De där föräldrarna som stöttar i utvecklingen, stöttar i funderingar och beslut inför att frigöra mig helt inför den såkallade vuxenvärlden. Jag känner att jag är inne i en ny kritisk period som kan bidra till positiv utveckling. Liksom. Jag håller på att förbereda mig inför att klippa navelsträngen. Liksom.

Ps. Ha lite överseende med ett svamligt inlägg, förkyld som satan

Förbannade lärare som använder "!?" i slutet på en annars så välbeskrivande mening. "Dumskalle" "Kajsa" "!?" Det är liksom nog med att de råkar lägga ut fel info, man ska få på näsan "!?" för att man ifrågasätter. Det är inte lätt när jag aktivt försöker behålla respekten och får provocerande "!?" när jag blir förvirrad. Just nu skulle jag bara vilja slänga in arbetsplanen, MEPPen, de resterande arbetena, praktiken i pannan för att för evigt brinna tillsammans med min framtid inom detta yrke. Jag ligger efter och jag skulle gärna ta beslutet att hoppa av helt. Gärna. Obeskrivligt mycket väldigt gärna.

Förstör min kväll, tack och hej!?