Mitt liv som inte längre är till skogs.

Ja, ni har ju inte heller missat snön som har kommit antar jag. Det jag däremot befarar att ni har missat är följande:

1. Jag är mest nervös för att snön är här för att stanna samt att risken för strömavbrott ökar.
2. Snö = pigga, arbetsglada hästar som trivs.

 

Så senaste dygnet har sett ut såhär:

Trött! Men funkade åtminstone. På eftermiddagen red jag båda hästarna, första passet på Casper i snöhagel och andra passet på Ubbe när snöhaglet lagt sig som ett snölandskap-light med en riktigt stark höstsol. Ni hör ju, det var så jäkla fint! Sen var det bara in, käka lite och ut och natta djuren och planera dagens utflykt. Efter säsongsavslutningen av Once Upon a Time la jag mig i sängen, med väckarklockan ställd på halv sju. Jag hade sjukt svårt att sova men somnade tillslut och sov oroligt (såklart..). Men mobilen väckte mig tio minuter innan "gå upp och stäng av"-klockan ringde så jag fick gott om tid att gosa med katten som legat på sin plats genom hela natten (vad jag vet). Mysigt! Det var runt 16 grader i mitt sovrum och 15 grader i köket, så kan det gå när man inte eldar som man bör! Ute var det SNÖ och det var halt-halt på grusvägen. Mamma/pappa berättade att man fick köra 50-60 på 70-80 vägen och det var ungefär då det slog mig, föreläsningen är inte obligatorisk... Så jag ringde läraren och sa att jag funderade på att stanna hemma tills vägarna bättrar sig och hon tyckte det lät som en bra idé. Så jag bytte om till stallkläder, tände brasan "vedpannan" och tog in de stackars djuren som hunnit vara ute 30 minuter och tog en tur på den snöiga åkern utanför huset. Precis som i Min häst, Wendy som alltid red en häst innan skolan. Vilken dröm! Tyvärr hade inte brasan överlevt min ridtur utan jag fick gå in (och här sitter jag) och starta upp den och se till att den är helt igång innan jag går ner och mockar i stallet. Vid halv ett kommer pappa förbi så ska vi in till Vetlanda, handla lite och käka och sen ska han övergå i rollen LÄRARE istället för pappa. Men jag är van. Jag hade ju mamma som lärare i lågstadiet. Det ska bli så spännande!

 

Nu kan ni få ta en paus med, för det gör jag!

Skolpluggandet går sakta framåt. Men det är rätta ordet, sakta.

 

Jag dricker megastark piggelinar-te på ingefära och citron. Utan honungen skulle jag nog bränt upp mitt innandöme, ingefära är ju som ni vet rätt kryddigt. Men jag har inget val, jag somnade med kastrullen på spisen och den kokade 30 minuter mer än den skulle. Så spicy är ordet! Men den fungerar ju lite uppiggande i alla fall. Jag är ju fortfarande vaken.

 

Sen senaste blogginlägget har som vanligt hänt mycket och ingenting. Jag satt på trappen på baksidan kl 20 och tog en cigg, i buskarna 20 meter bort hörde jag hur det festades på äppel och trampades runt. Hej vildsvinen liksom. Precis utanför lampljuset från tvättstugan. Jäkla svin.
Min sovmorgon blev flera dagar med sovmorgon och sen dess har jag bara blivit tröttare för varje kväll som gått. Vet inte vad det är med mig, ju senare jag vaknar på morgonen ju tröttare är jag på kvällen. Jag är inte riktigt hundra som syrran sa angående "jag saknar dig"-inlägget.

 

Ojojoj vad te-glaset vägde! Zzzzz. Jag vet inte. Jag tror jag ger upp detta inlägget och slänger mig i soffan.

Häromnatten såg jag en varulv gå runt utanför fönstrena och jag vaknade upp med ett ryck, "låste jag ytterdörren!?" och ja, såklart, det visste jag ju att jag hade gjort. Så jag klappade katten och somnade om, fast lite omskakad och jag fick använda övertalningsförmågan a la "det finns inga varulvar" och "dörren är låst" och "katten märkte inget" och så somnade jag om.

Inatt drömde jag om att jag hade en anakonda som ålade runt på trädgården, tack och lov var den inte så snabb utan man kunde vistas i trädgården bara man inte gick för nära. Den va inte heller så stor att hästarna var utsatta för fara. Men ändå, hur bra mår man med en livslevande anakonda som trädgårdstomte? Tänk er att gå ut på kvällningen och ta en cigg och den ligger och väser utanför dörren. Uscha. Men enligt bilden under kanske en anakonda är vad jag behöver i trädgården..

Dessa drömmar är ju bara en i mängden av de såkallade "stressdrömmarna" men i mildare form. Men jag gnisslar ändå tänder om natten och har huvudvärk när jag vaknar. Och stressen gör att jag biter ihop käkarna när jag är vaken och får ju då mer huvudvärk.

Jag är därmed väldigt tacksam över att det är så pass bra väder att hästarna kan gå ute om nätterna, mindre jobb i stallet och lugnare morgontid. Nu väntar ett chattmöte med mina klasskamrater, sen blir det fortsatt lugn kväll. Jag blev just bjuden till pizza under Doobedoo men jag är verkligen inte sugen på att köra bil, inte när ögonen nästan går i kors.

Jag fick upp min hönätspåle i hagen och den verkade ju funka! Nu är det bara att köpa in bättre hönät och se om de funkar lika bra. Det skulle ju va så skönt om hästarna kunde få fri tillgång på mat men ändå lite begränsat pga att de ska pyssla ut höet ur näten.

Jag har även hunnit med att plugga lite, inte tillräckligt för att jag ska vara nöjd men mer än igår och i förrgår. Det va himla trevligt att prata i telefon med en i klassen som jag har grupparbetet med, det ökar på motivationen! Wohoo, wohoo!

Och nu ska det vara varmt inatt och inget regn, hästarna har en ny, stor, gröngräsig hage så de får faktiskt sova ute inatt. De stod inne lite under tiden jag hjälpte föräldrarna med lite pyssel och satte upp routern i deras lägenhet, så nää, det går ingen nöd på de där två stolltrollen. Det jag skulle komma till är att när jag äntligen får en efterlängtad sovmorgon så verkar jag hoppa i säng en timma tidigare än normalt (dvs, då jag borde komma i säng..). Det får väl bli att läsa vidare i min bok och hoppas på att jag slipper drömma om varulvar som cirkulerar kring mitt hus (jag har ju en vildsvinsträdgård i dagsläget, all ytterbelysning är på för att se om svinen håller sig undan.. och lättare att drömma om varulvar än vildsvin)

PS. Jag bor i det röda huset! Det är så nära-nära till hästarna!

Nu har jag funderat ett par dagar (utspridd på ett antal veckor, månader) om vad motparten egentligen vill få ut av att skicka ett sms (för mig mitt i natten (efter kl 23)) med enbart texten "jag saknar dig". Eventuellt en smiley av något slag, en ledsen :( eller en :P eller en :). Smileysen spelar egentligen inte någon roll i detta sammanhanget.

 

"Jag saknar dig"
 

Skickat mitt i natten. Utan minsta livtecken från personen i fråga på ett antal dagar/veckor. Jag blir ofta väldigt ställd, börjar att notera "tur att jag inte vaknade av smset!", noterar att personen i fråga saknar mig och funderar sen på om jag saknar personen med, det är ju det lättaste sättet att svara på. Men oftast är det inte så att jag kan svara med "jag saknar dig" utan jag tror (ja, jag är inte heller perfekt!) att jag redan tidigare skulle ha skrivit ett "Hej, hur är läget?". För att fråga om någonting är en inbjudan till konversation. "Jag saknar dig" är ett konstaterande ungefär som "jag älskar dig" och där, i det sista exemplet är det ju extra viktigt att inte bara haspla ur sig det lättaste svaret för att en underlig situation ska uppstå.

 

"Jag älskar dig"
"Jag älskar inte dig just nu. Kanske senare!"

"Jag saknar inte dig just nu" ligger mig väldigt varmt om hjärtat i detta läget men ja, ni förstår ju själva att man inte bör säga en sådan sak. Det är
 

"Jag saknar dig"
"Hej! Hur är det? Jag saknar inte dig men vi kan ju prata lite ändå!"

"Jag saknar dig"
"Hej, hur är det?"

"Jag saknar dig"
"Jag saknar inte folk i dagsläget"

"Jag saknar dig"
"Synd för dig! Jag har inte tänkt på dig alls på senaste tiden"

"Jag saknar dig"
"Jag finns dagligen på msn. Hattis har fixat en dator åt mig."

 

Jag kan känna att om man nu saknar mig borde man ju förstå att det inte funkar att skicka ett konstaterande till mig utan att få ett konstigt svar tillbaka. Jag ber om ursäkt för alla konstiga svar jag har skickat på detta urbota dumma sms "jag saknar dig" som kommer från tomma intet och inte ger mig en vettigare inbjudan till att göra något åt saken åt personen som saknar mig. Det är tyvärr inte mitt ansvar att se till att ingen saknar mig. Hur ska jag ens kunna ana att någon saknar mig om jag inte ens pratat med denna på ett antal dagar, veckor eller månader? "Jag saknar dig" får mig att känna mig så jäkla dum i skallen att jag oftast bara raderar smset och går vidare i mitt liv som att inget hänt.

Och eftersom det är mitt problem att jag inte står ut med "jag saknar dig" så tänker jag servera en mycket enklare version som faktiskt säger exakt samma sak men som även visar ett intresse av personen som blir saknad. Använd den hur mycket ni vill!

"Hej, hur är det? Jag saknar dig"

 

Ja, det blev inte en typisk pluggardag. Jag försökte verkligen men drabbades av tristesshuvudvärk (påhittat ord som behövdes i sammanhanget) och hittade på annat.

Efter ridturen med Ubbe skulle jag i alla fall in och plugga innan kvällsnattning med Bonde söker fru. Sagt och gjort, jag red runt och kollade en annan hage till hästarna, gav Ubbe sin efter-träning-mat och släppte ut dem i nya hagen som jag såklart var tvungen att fixa lite på innan jag gick in. För att upptäcka hur otroligt hungrig jag var och fastnade framför TVn.

Det är verkligen inte lätt att acklimatisera sig till ett liv här på gården helt själv! Jag måste ha ro att sitta och plugga och dit har jag inte nått riktigt ännu. Imorgon däremot! Då kan jag bara slänga ut hästarna i hagen och sätta mig och eh, eh... plugga efter förmåga. Efter jag fått upp en stolpe i hagen som jag kan testa detta med hönät på... Det borde ju bara ta ett par minuter *visslar*.

Klockan 07 ringer väckarklockan på mobilen, strax efteråt ringer väckarklockan på andra sidan rummet. Det är inte mer än att tassa bort och stänga av alarmet, dra på mig kläder för att gå ner till stallet och utfodra hästarnas morgonmat. Det är knappt så katten hinner vakna. Vanligtvis brukar jag försöka ta med ett lass ved upp till huset men just idag kom jag på det efter att jag placerat mig med kaffe och katt i soffan. Så där satt jag i ett par minutrar när hästarna åt (sådär, 45-60 minuter). Kollade på ett av de missade avsnitten från Dexter-serien. Sen va det bara att röra på fläsket igen, släppa ut hästarna i hagen och återigen glömma att ta in ved. Fast det har jag kommit på nu, när klockan är 10.

Nu sitter jag här med mitt första blogginlägg på denna bloggen, vi får se vad det blir av den. Det brinner i pannan (alltså, vedpannan!) och jag har städat upp inför ett pass plugg här på skrivbordet. Jag tänkte försöka plugga lite, skriva lite på grupparbetet men jag vet ju själv att det jag vill mest av allt är att borsta undan allt skräp som blir i korridoren/hallen utanför pannrummet. Det är ett rum som är riktigt svårt att hålla rent! Det finns så mycket annat jag kan göra här på gården än att plugga.

 

Det som har högsta prioritering (efter hästarnas välmående) är:
- klyva mer ved så jag slipper frysa i vinter
- få ordning på alla papper

- ha ett fint hem

 

Men såklart ligger utbildningen högt också då det kommer ge mig en inkomst i framtiden. Det är bara lite sämre motivation på den fronten.

 

Idag ska jag även rida min älskade lilla häst och kolla så den ena hagen är hel efter att skogsmaskinerna har varit framme. Jag ser verkligen fram emot att ha hästarna precis utanför huset igen!

Det va nog det.