"vild"
Att jag har haft en hård dag, det vet nog alla redan. Jag har inte ork eller lust att bry mig om hur de som läser tänker, om läsarna upplever att jag upprepar mig eller säger tråkiga saker. Jag skriver för att minska trycket. Jag skriver för mig själv, för mitt egna välmående. En vacker dag kommer det kanske ut en bok där jag har tagit hänsyn. Men idag är ingen vacker dag. Idag har varit en kamp och nu har jag ont i benen. Det är nästan så jag känner mig lite hypokondrisk. Är det verkligen sant att jag uppfattat mig själv som jag gjort? Från att jag på morgonen var lätt stressad, till att under dagen bli matt i kroppen, svag i benen, illamående och en huvudvärk som spred sig från höger öra till hela hjässan, till dödsångest, till tillfällig akut depression, till en fas där jag tog allt bokstavligt, missförstod, blev upprörd över oplanerade och ostrukturerade saker, blev ljudkänslig, ljuskänslig till att åter falla ner i ett hål av kraftlöshet och komma upp därifrån med en oförklarligt energi? Jag kan tycka att det är en jävla resa. Jag kan inte riktigt tro på det. Men det är mina signaler, det är så jag har läst av mig. Och det är helt hemskt. Jag har dessutom ont i mina ben igen. Kan det stämma att även den smärtan kommer så fort?Frågorna är större och fler än vanligt idag. Jag är totalt utmattad. Jag är glad att jag lever. Jag älskar min häst Ubbe.
Kommentarer
Trackback
