Var glad över det som finns.

Det kändes som en vild chansning att ta Ubbe för ett träningspass med under 24 h kvar tills det bara står två hästar kvar i stallet. Men jag kände lite att jag har ridit Ubbe i en månad nu utan att låta de känslorna ta överhanden, det är snarare så att jag har hittat ett bättre fokus på Ubbe för att jag har varit tvungen. Jag hade inte så höga krav, böja igenom honom lite lätt i skritten och sen rida hem, typ. Men Ubbe ville trava redan innan vi kom in på ridbanan, Ubbe ville få jobba och då fick han göra det. Jag hittade lite personliga knappar hos mig själv som kommer bidra med mycket positivt, jag fick lite djupare förståelse och dagens ridpass handlade nog mer om mig än om Ubbe. Vilket i sig är bra eftersom det betyder att Ubbe inte krävde lika mycket av mig utöver den vanliga ridningen. Ubbe har blivit så vuxen!

Jag är ju lite sån att jag gärna experimenterar lite. Testar lite hur jag kan använda de olika övningarna på olika vis. Och det är ju bra i sig, att jag är uppfinningsrik och så. Men en tränare har ju oftast en ungefärlig utbildningsväg och det är kanske klokast av mig att liksom bara följa den. Se till att det vi jobbat med på träningarna är det jag jobbar med när jag kommer hem och inte hittar på en massa eget och missar ett par grundstenar. Dessutom så fick jag ju väldigt mycket saker att plocka med på hemmaplan. Bättre att satsa på att göra ett par grejer så bra jag bara kan. Inte flyga iväg åt tusen olika håll och göra allt halvdant.
 
Så idag travade vi runt på volt. Det blev ett simpelt pass som kändes bra. Det är ju det viktiga, att vi är glada efteråt och nöjda med vår insats.

Nu kan jag med gott samvete låta Ubbe vila i två dagar om jag behöver tid för att återhämta mig och hitta fokuset igen. Det är lite synd att jag inte har hittat en ridväg som jag bara kan ut och skritta på, det är hus och bilar och kor och saker överallt på de vägarna jag vet om. Jag vill ha en ridväg som är tyst, stilla och där man kan höra fåglarna kvittra. Gärna med en mysig plats för kaffepaus! Nej, fokusera Kajsa. Dags att gå att lägga sig. Ingen mening att skjuta upp det för morgondagen kommer i vilket fall. Var glad över det som finns och för de stunder som du fått, inte de som inte kommer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0