Ignorance is bliss.
Jag har de senaste timmarna letat efter min bankdosa. Jag har letat igenom hela min lägenhet flera gånger om utan resultat medan mamma har hjälpt mig med disken. Under en kort stund när jag gav upp och satte mig med katten på köksgolvet så säger mamma ungefär såhär,
Du har varit med om så mycket att det är bra att du själv inte förstår.
Då kan man ju undra vad det är för något hon menar, vad alla dessa saker är som jag inte förstår, som jag inte minns och som jag med stor sannolikhet har packat in i lådor, tejpat igen och lagt på hyllan för långtidsförvaring. Det är mycket saker som har hänt senaste året, saker som kastat ner mig djupt i djupet och smällt igen dörren framför näsan på mig. Tack och lov så stämmer det mamma säger, jag förstår inte. Jag väljer att stå oförstående och inaktiv i mina minnen och mina olika situationer. Jag blickar bara framåt, jag blickar mot ett liv där jag kommer få kompromissa med allt för att ta mig vidare, jag accepterar detta. Jag accepterar att mycket kommer tvinga mig att kompromissa. Det som är viktigt för mig är att inte kompromissa med min egna moral, etik, människosyn och livsfilosofi. Det är viktigt att jag inte kompromissar bort mig själv i processen att leva, det är mitt liv jag ska leva. Inte någon annans liv, inte för någon annans skull.
Jag väljer att leva utifrån min livserfarenhet.
Helgen har varit bättre än bäst. Jag började min lördag med att åka iväg och träna för en ny tränare. Jag var fast besluten om att få det att fungera även om det skulle bli fel. Jag var inställd på att behöva försvara mig, förklara mig och lirka och nysta med tränaren för att det skulle bli så bra som möjligt för Ubbe. Ubbe är inte den hästen som man bara gör med, han är inte sådan att han bara accepterar och låter sig bli guidad och skolad till saker. Nej, Ubbe han kickar. Han bockar. Han biter efter skänkeln. Han kickar ännu mer och han biter ännu mer. För ni ska veta att denna häst har attityd och integritet samtidigt som han fortfarande är väldigt valpig. För mycket för en enkel människa som mig men vi får det att fungera, jag kompromissar med att inte utsätta honom för situationer där han måste försvara sin integritet eller där attityden skiner igenom som en sol en molnfri dag. Vi har kommit en bra bit på vägen och efter denna helgen har vi nått nya höjder. Tränaren jag åkte till matchade nämligen Ubbe hur mycket som helst och matchar tränaren Ubbe så är det rätt för mig med. Jag håller bara tummarna att det kommer fortsätta vara på denna vägen, att inget händer som rubbar detta så hela skutan går i grund, exploderar och imploderar återigen. Jag vill bara träna igen!
Min lördag slutar inte där!
Du har varit med om så mycket att det är bra att du själv inte förstår.
Då kan man ju undra vad det är för något hon menar, vad alla dessa saker är som jag inte förstår, som jag inte minns och som jag med stor sannolikhet har packat in i lådor, tejpat igen och lagt på hyllan för långtidsförvaring. Det är mycket saker som har hänt senaste året, saker som kastat ner mig djupt i djupet och smällt igen dörren framför näsan på mig. Tack och lov så stämmer det mamma säger, jag förstår inte. Jag väljer att stå oförstående och inaktiv i mina minnen och mina olika situationer. Jag blickar bara framåt, jag blickar mot ett liv där jag kommer få kompromissa med allt för att ta mig vidare, jag accepterar detta. Jag accepterar att mycket kommer tvinga mig att kompromissa. Det som är viktigt för mig är att inte kompromissa med min egna moral, etik, människosyn och livsfilosofi. Det är viktigt att jag inte kompromissar bort mig själv i processen att leva, det är mitt liv jag ska leva. Inte någon annans liv, inte för någon annans skull.
Jag väljer att leva utifrån min livserfarenhet.
Helgen har varit bättre än bäst. Jag började min lördag med att åka iväg och träna för en ny tränare. Jag var fast besluten om att få det att fungera även om det skulle bli fel. Jag var inställd på att behöva försvara mig, förklara mig och lirka och nysta med tränaren för att det skulle bli så bra som möjligt för Ubbe. Ubbe är inte den hästen som man bara gör med, han är inte sådan att han bara accepterar och låter sig bli guidad och skolad till saker. Nej, Ubbe han kickar. Han bockar. Han biter efter skänkeln. Han kickar ännu mer och han biter ännu mer. För ni ska veta att denna häst har attityd och integritet samtidigt som han fortfarande är väldigt valpig. För mycket för en enkel människa som mig men vi får det att fungera, jag kompromissar med att inte utsätta honom för situationer där han måste försvara sin integritet eller där attityden skiner igenom som en sol en molnfri dag. Vi har kommit en bra bit på vägen och efter denna helgen har vi nått nya höjder. Tränaren jag åkte till matchade nämligen Ubbe hur mycket som helst och matchar tränaren Ubbe så är det rätt för mig med. Jag håller bara tummarna att det kommer fortsätta vara på denna vägen, att inget händer som rubbar detta så hela skutan går i grund, exploderar och imploderar återigen. Jag vill bara träna igen!
Min lördag slutar inte där!
Vi körde raka vägen från stallet till ett annat stall där vi har en vän med en arbetshäst. En ardenner vid namn Maja. Maja är stor som ett hus men ändå liten för att vara ardenner. Jag och mamma skulle få testa på att köra med Maja i skogen! Det är väldigt häftigt att se hur denna robusta häst jobbar och tar i, går i marker och underlag som jag inte hade låtit Ubbe gå i, dessutom med en stor stock bakom sig! Wow säger jag bara. Jag vill också ha en Maja! Och ett eget litet kalhygge att jobba med. Haha!
Min söndag blev väldigt trött och seg. Det tog egentligen till lunch innan jag återfick min hjärnverksamhet och blev sugen på att hitta på något med Ubbe. Det är nämligen så att Ubbe måste jobba nu, han måste liksom... Slimma sig lite. Bli av med tjockismagen som han samlat på sig under alla vilor under 2013, främst under vintern. Jag valde att ta ett tömkörningspass med Ubbe nere på ridbanan. Jag valde dessutom att tömköra honom längst med vägen dit, han har ju stabiliserats. Vilken kille alltså! Så duktig som väntar när det kommer bilar i korsningen och bryr sig inte alls vid mötande bilar. Vad han växer mentalt hela tiden. Tömkörningspasset gick förhållandevis bra, vi gjorde galoppen rätt dåligt men destu bättre gick traven. Jag tror att lördagens ridpass gav ringar på vattnet till tömkörningen för Ubbe gick både i ett annat tempo och en djupare/lägre/längre form i traven. Helt toppen helt enkelt, duktiga lilla häst! Och duktiga Kajsa!
Och jag väljer att skita i alla nerpackade lådor ett tag till. Jag har ett par med datumstämlpar för imorgon då jag ska iväg och prata av mig. Men det är imorgon. Idag tänker jag njuta!
Min söndag blev väldigt trött och seg. Det tog egentligen till lunch innan jag återfick min hjärnverksamhet och blev sugen på att hitta på något med Ubbe. Det är nämligen så att Ubbe måste jobba nu, han måste liksom... Slimma sig lite. Bli av med tjockismagen som han samlat på sig under alla vilor under 2013, främst under vintern. Jag valde att ta ett tömkörningspass med Ubbe nere på ridbanan. Jag valde dessutom att tömköra honom längst med vägen dit, han har ju stabiliserats. Vilken kille alltså! Så duktig som väntar när det kommer bilar i korsningen och bryr sig inte alls vid mötande bilar. Vad han växer mentalt hela tiden. Tömkörningspasset gick förhållandevis bra, vi gjorde galoppen rätt dåligt men destu bättre gick traven. Jag tror att lördagens ridpass gav ringar på vattnet till tömkörningen för Ubbe gick både i ett annat tempo och en djupare/lägre/längre form i traven. Helt toppen helt enkelt, duktiga lilla häst! Och duktiga Kajsa!
Och jag väljer att skita i alla nerpackade lådor ett tag till. Jag har ett par med datumstämlpar för imorgon då jag ska iväg och prata av mig. Men det är imorgon. Idag tänker jag njuta!
Kommentarer
Trackback
