Mitt liv som inte längre är till skogs.

Dagens ridpass har följande positiva saker:

 

- vi fick till en ökad trav på långsidorna och en lugn trav på kortsidorna flera gånger om i båda varven
- vi fick till flertals bra småvolter i hörnen

- vi testade på skänkelvikning utan att det gick dåligt

- jag gjorde time-out och satt på Ubbe och gjorde medveten andning tills det bubblade i magen och Ubbe vilade på ett bakben.

Dagens ridpass har följande mindre bra saker:

- Ubbe blev okoncentrerad av fågeln som lät men aldrig visade sig. Det betydde att ridning enbart skedde när hans huvud och syn var riktad bort från delen där fågeln lät.

- skänkelvikningarna var inte perfekta vilket är förståerligt, det är inget vi brukar träna på.

- det räckte inte med medveten andning, jag kunde inte få Ubbe koncentrerad ändå och valde att sitta av och gå hem.

Jag blir väldigt ledsen när min förmåga att guida och hjälpa Ubbe brister. Jag tycker att det är skit och piss. Automatiskt går tankarna till att få honom såld, hitta någon som kan guida honom bättre än vad jag kan och som kan plocka fram det bästa ur honom. Men detta är ju inget som jag behöver tänka på när jag sitter på honom, när vi är mitt uppe i ett ridpass. Jag behöver skilja på att agera och att vara i nuet. När jag sitter på hästen är det bara nuet som spelar roll, att visualisera målen och hämta känslan därifrån.

Nu ska jag hitta på något helt annorlunda. Jag vet bara inte vad. Jag är rätt så trött och seg, kall om fötterna och seg i huvudet. Andas lite kanske. Men först måste jag komma på en rubrik. Vet ni om hur svettigt det blir under en säkerhetsväst?