Jag är så förbannad att jag gråter.
Jag går sönder. Jag går sönder av att världen går sönder. Jag vet att jag borde ta ett par djupa andetag och bara låta det vara, så jag kan sova. Men det snurrar. Så fort jag blundar flashar minnen, bilder och kunskap förbi - om experiment på funktionshindrade, om koncentrationsläger, om vårdhem, om döva som satt på tvångsvård för att de betedde sig underligt eftersom de inte förstod vad andra sa. Om brist på empati.
Empati. Vet ni vad det är?Mänskliga rättigheter?Balans mellan att hjälpa och stjälpa?
Jag vill sätta mig ute i skogen med en flaska whiskey. Skrika. Slå. Gråta.
En skog där det fortfarande växer naturliga hallon, blåbär och där kantarellerna inte är framodlade för att täcka ens dagsbehov av nån vitamin. Där jag kan äta 8 bananer utan att oroa mig för att bli förgiftad av A-vitamin pga att "de lyckades visst inte genmanipulera super-bananerna som de hade tänkt så det går visst att överdosera". Där människans lek att leka gudar inte når.
När kommer första katastroffilmen om GMO? Om hur nazisterna experimenterar på människor för att veta hur GMO påverkar människan. Hur det sitter funktionshindrade och "olikfärgade" i små vadderade rum, för de är både knäckta fysiskt och psykiskt - innifrån. Allt är sponsrat. Allt är betalt. Allt ekonomiskt och juridiskt sköts av.. ja vad fan tror ni jag ska säga?
Jag är så förbannad att jag GRÅTER.
Kommentarer
Trackback
