Mitt liv som inte längre är till skogs.

En ny era har börjat. Nya livsviktiga beteendemönster ska läggas, muskelminnen ska väckas och sättas. Jag ska lära mig att andas korrekt, jag ska lära mig att stoppa flyktinstikter (sympatiska nervsystemet och hjärnan) och få min kropp att lugna ner sig, inte vara ständigt påkopplad på flykt och faror. Hur ska jag uttrycka mig? Detta är så invecklat men ändå så basic det kan bli. Jag tänker göra ett försök att förklara men ha i åtanke att det är inte jag som är proffs på dessa grejer, jag är bara en person som inte kunde andas som man ska.

 

Jag har med största sannolikhet gått och andats med övre delen av överkroppen sen 2000, ständigt inställd på att det lurar faror överallt och att det är fara för mitt liv. Jag ville inte heller vara tjock när jag var tonåring så jag andades inte med magen. Att jag har haft en traumatisk uppväxt är ju ingen nyhet för  någon av er läsare. Det som är spännande efter denna helgen är att, eftersom jag har fortsatt att andas med övre delen av bröstkorgen (jag får då ner cirka en halvliter luft per andetag) så har andningen bidragit till att mitt sympatiska nervsystem är ständigt påkopplat. Detta bidrar till en hel en bunt av obalanser i min kropp, från fel PH-värde, för hög halt koldioxid, obalanser och påverkan på cellnivå, för tighta blodkärl, hög puls och att mitt lymfsystem står helt still (därav min eländiga värk i benen). Jag har säkert glömt och skrivit fel lite här och var men ni fattar hur omfattande denna felaktiga andning blivit.

 

I helgen har jag fått se "diagram" över hur min kropp sammarbetar, jag har fått pulsen mätt, in- och utandning, syremättnad, blodkärl och mer. Jag började med en statisk puls på runt 85 för att dagen efter vara nere till och från på 65, en puls som samarbetade med mina andetag. Jag fick även se hur mina blodkärl var tighta och uppnådde bara 50% av den storleken "öppenheten" de ska ha och vid senaste mätningen hade även mina blodkärl börjat samarbeta med min andning.

 

Så som min framtid ser ut just nu så har jag fått lite andningsövningar att göra. Jag måste däremot vara försiktig och lyssna på min kropp. Idag har jag känt mig rätt så lugn och harmonisk samtidigt som jag har känt mig rätt så ledsen och trött. Med stor sannolikhet så har jag lyckats få ner aktiviteten i det sympatisk nervsystemet, larmet om fara har minskat och de delar som är avstängda under tiden det sympatiska systemet är igång ska komma igång. Det kommer att komma igång en reningsprocess, en detoxreaktion när kroppen ska laga sig själv från alla dessa påverkningar av min för höga koldioxidhalt och obalanser. Det kommer även startas upp processer inne i hjärnan. Ja, det hela är rätt så invecklat och omfattande.

 

Jag har börjat få ner flera liter luft när jag andas, jag har känt delar i min kropp expandera när jag andas som jag inte trodde kunde röra på sig, jag har känt hur låsningar eller liknande har släppt för att jag vid nästa andetag kunnat få ner ett par dl luft till. Jag tänker på varje andetag jag tar, främst efter att jag har lyssnat eller pratat med någon. Jag vill inte stå upp eller gå för länge heller eftersom jag fortfarande inte kommit på hur jag ska få ner luft i "magen" och kan få lättare panikkänslor när jag stått upp länge. Så jag får bokstavligt talat sätta mig ner och andas ibland. Men jag känner ett lugn och jag känner mig hoppfull! Jag har till och med diskat utan att svära och svära. Och gjort en grön smoothie. Och pysslat i stallet. Utan extrem stress.

Ps. Om ni planerar att ge mig någon form av födelsedagspresent så tar jag gärna emot bidrag till mina resterande 6 behandlingar ;)