En erfarenhet rikare och hästångest.

För lite mer än en vecka sen var Olivia halt. Mycket halt, såpass att hon inte ens kunde gå ordentligt i stallgången nickade kraftigt i ridhuset. Stallchefen sa att hon var ömfotad men jag kunde inte låta bli att tänka det värsta efter vad som hände med Lasse. Hon fick gå in på box med tjock spänbädd och fick sedan spendera fem dagar på boxvila med lite hältutredning i ridhuset en gång om dagen - ena dagen var hon halt VF + VB, andra dagen VF+HF+VB och min ångest bara ökade samtidigt som jag log åt att jag redan på måndagen bokat kliniktid och sökt hovslagaren. Jag tog även erfarenheterna från Lasses hovgips och gipsade båda framhovarna med extra höga kanter vid hovväggen - detta gjorde susen och hältorna försvann. På torsdagen kom hovslagaren ut och Olivia fick på sig framskor för att vi ska kunna göra en bra hältutredning och utesluta att det är nått annat som krånglar i kroppen på henne.
På kliniken gick vi igenom det gamla vanliga samt att vi la bedövning i framhovarna för att se om det blossade upp en hälta bak, ni vet, ibland är det ju klurigt. Men inget konstigt bak heller, tacka gudarna för det. Så vi blev ordinerade rundskoning med flytsulor fram och en omgång metacam för att hon ska kunna trampa igenom steget ordentligt och inte skaffa sig felbelastningar tills hovslagaren kommer (nu på torsdag).

Min slutsats är.. att jag hatar när det är varmt i flera veckor utan regn. Det blir ömfotade hästar och skogsbränder!

Luisa blev dessutom också halt under veckan, vi gissade på hovböld men hältan är nu borta så troligen var det bara en stengalla. Hon blev också skodd - har man PSSM måste man kunna röra sig obehindrat. Casper hade precis blivit av med en hovböld utan att ens visat något. Så det är inte Olivias hovar det är fel på som man kanske kan tro när man läser detta, vem som fattar ju att det är hästarnas sula som ger vika när marken är som cement och de kliver på sten. Jag har lite dåligt samvete som inte såg detta i tid men jag vet inte hur jag skulle ha sett det, det har inte gått att vara ute på promenader pga värme och flygfän och i ridhuset har ju ingen häst ömmat innan det blev "för illa".

Och i fredags när vi skulle till klinik. Jag trodde att jag skulle avlida. Jag såg bara framför mig hur vi åker till klinik med häst och åker hem med tom transport. Minnesbilder, känslostormar. Fy fabian. Jag har precis återhämtat mig och försöker återgå till det vanliga livet igen.

"Luisa och Olivia är inte Lasse. De har ingen snopp"

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0