Mitt liv som inte längre är till skogs.

Flera kvällar i rad har Ubbe varit som lugnet själv. Denna träningen verkar göra underverk och återigen sprider sig lugnt som ringar över vattnet. Hur underbart är det inte? *Lycklig Kajsa* Jag har inte ens ridit honom trött, jag har bara låtit honom stå och kika under tiden jag druckit kaffe. Kanske kan vi få upp kvalitén i alla gångarter innan sommaren är här. Kanske kanske. Vi ska fika och smyga oss fram.

 

Jag har också börjar märka en förändring i sömn och lite mer lugn i mitt liv. Om det beror bara på medicinen eller om det lika mycket beror på de tre nätter jag spenderat på föräldrarnas vet jag ju inte. Medicinen ger mig däremot rycknigar i ögonlocket och eventuellt huvudvärk. Men jag ger den ett tag till och så får jag prata med läkaren om det är övergående biverkningar eller inte... Hm..

 

Idag ska vi åka och kolla på när syster hopptävlar. Ska bli spännande och se framstegen hon gjort med hästen! Jag kommer ju själv aldrig glömma vår galopp på angarn, på deras rakbana. Huhuhu vad det gick! Huhuhu vilken adrenalin!