Mitt liv som inte längre är till skogs.

Men ibland bara måste man testa.

 

Idag testade jag ett av mina stångbett på Ubbe (delat & ledat) och när jag fattade att problemet låg i att jag var där och petade hela tiden så hade jag en rakställd häst i skritt och trav. Utan tendenser till något annat. Och Ubbe frustade så lugnt och nöjt. På ett bestämt spår i mitten av grusvägen.

 

Det var lärorikt för lilla Kajsa. Jag la helt enkelt ner händerna på framvalvet, tätt ihop och koncentrerade mig på framåt och liksidiga hjälper, minsta lilla ojämnhet så reagerade Ubbe och jag slogs av en känsla av att jag har skapat en känslig och kunnig unghäst utan att själv följa med i utvecklingen. Vi avslutade passet genom att trava av ute på den riktiga grusvägen där han blev ännu mer stabil av mina "nedlagda händer på sadeln" och tog ett litet stöd av sig själv, kom ut ur manken och det gillar vi. Jag vill inte ha en häst som backar av från bettet. Men jag dissar hans jogg, den är oridbar med sin ryggverksamhet och låga hastighet som är omöjlig att rida lätt i, så de så. Jag behöver träna upp styrkan i min överkropp innan jag ger mig in i den delen.

 

Men jag behöver testa något annat stångbett, detta är lite väl rörligt för min smak. Finns ju rätt många olika sorters bett... Han har iaf 11,5-12,5 i bett.

 

Ps. Han va även lätt att ställa igenom, överböjja utan att tappa spåret, han gjorde ett par steg sidepass och ännu fler steg skänkelvikning, ett par steg framdelsvändning.

 

Ps. Ps. Jag tänker inte rida på stång dagligen men det känns bra att börja skolningen några tillfällen då och då.