Mitt liv som inte längre är till skogs.

Av två veckor i extremare känslotillstånd har jag nu pratat med ett trevlig läkare och testar en ny medicin. Medicinen är egentligen en neuroleptika, antipsykotisk, men jag ska ta så låg dos (lägsta möjliga) att den blir mer ångestdämpande och sinnesstabiliserande. Eventuellt hjälper den lite mot de här "alien-känslorna" som kommer ibland. På sätt och vis är jag glad att de inte satte in antidepp utan denna som lugnar ner dopamin- och seratonin-signalerna i hjärnan. Vi får se om det blev rätt. (Jag får alltså 2,5mg och den vanliga dosen ligger på 5-20 mg). Märkbar skillnad om 1-2 veckor.

 

Denna läkare då. Först blev jag ju lite less på dessa utländska läkarna som finns överallt inom vården. Men han frågade mig så omtänksamt om jag satt bra där i min stol i vänterummet/korridoren. Och det gjorde jag ju. Men det är inte så många som lägger en sekund på att bry sig innan klockan tickar för mötet. Under själva mötet så gick vi igenom min lista och hans lista för att gå vidarre om medicinering. Vi valde tillslut ovanstående medicin som inte borde störa och rubba eventuell obalans/balans i den eventuella släng av ajdehayde. Det var ett himla bra samtal, det var en mjuk och bemötande läkare. Denna medicinen kan även hjälpa mig med de problem jag har i Dip-Qs Kluster A, excentriska och udda personlighetsdrag.

 

Idag ska jag packa fikasadelväskan igen och sällskapa på långpromenaden med Ida. Det blir mysigt det!