Tredje dagen med snön.
Jag gläntade på ytterdörren kl 07 och noterade att det var för mycket snö för att utan våld trycka upp dörren och gå ut. Väl ute i snön noterade jag att det var ju för väl att jag tog termostövlarna på, de räckte precis ovanför snön som kom under natten. 3 steg senare noterade jag att snön är djupare än mina stövlar är höga och var väldigt nära att bara lägga mig ner och gråta. Men det var bara att hålla gråten inne och pulsa vidare ner till stallet och ge de små grabbarna mat. Och pulsa upp till huset igen för att käka frukost innan de skulle ut efter sin frukost och skottningen började.
Det var när jag skulle gå ut här jag noterade att jag tappat mitt ciggpaket. Det tog mig ytterligare någon sekund av skottning för att notera att jag kommer en halvmeter per full skottare (http://www.masitools.com/swe/tuotekuvat/isot/40002.jpg) och att jag aldrig kommer fixa att ha en bilbredds väg. Så jag kämpade på att få iaf en skottares bredd på stigen. Och hittade mitt ciggpaket innan slutspurten vid snövallen vid infarten och brevlådan, toppen!
Vid 10 var jag något sådär klar, mycket skottning kvar men jag var genomsvett och musklerna klagade.
Och inne vid datorn började snacket om att jag kommer dö av att röka. Att jag gör en annan människa besviken. Att jag inte är smart. Skrämselpropagandan kan äta sin egna röv. Tack och lov har jag ju så fina vänner (Aida och Sandra i detta fallet) som går in och fortsätter konversationen åt mig. Men händelserna börjar samlas på hög för min kära pappa, som säkert menar väl, sa åt mig att skotta så vi får fram Volvon. Det innebär ytterligare 10x2,5 meter att skotta varav en fet snövall. Då brast det för mig och jag skrev nått bittert och surt på facebook och loggade ut.
Det är nämligen såhär att jag skottar allt för hand. ALLT. Och det är 45 cm djup snö i genomsnitt även där jag tidigare skottat. Och jag var fortfarande tvungen att skotta upp mot vedbacken och ta in den första av tre skottkärror med ved. Jaja, med brännande muskler och gråten i halsen IGEN skottar jag upp en liten stig, använder viljekraft för att hålla ihop musklerna för att lyfta in veden i skottkärran, köra skottkärran och tömma den.
För att upptäcka att Ubbe har bitit sönder båda bootsen på frambenen som han har för att inte skada sig av broddarna, att han har dragit in Caspers grimma i hagen och plockat ner översta tråden på staketet på tre ställen och är på riktigt jäkla hyss-humör.
Och idag var allt jag ville bara skotta upp en stig, få in ved, få ordning på vatten i hagen till hästarna (fixat) och sen plugga. Nu är klockan 14 och jag är fysiskt och psykiskt utmattad. Måste äta. Jag somnar i princip sittandes här. Jag är glad över att föräldrarna slipper bo här. Jag är glad för varje dag min kropp klarar av påfrestningarna.
Det var när jag skulle gå ut här jag noterade att jag tappat mitt ciggpaket. Det tog mig ytterligare någon sekund av skottning för att notera att jag kommer en halvmeter per full skottare (http://www.masitools.com/swe/tuotekuvat/isot/40002.jpg) och att jag aldrig kommer fixa att ha en bilbredds väg. Så jag kämpade på att få iaf en skottares bredd på stigen. Och hittade mitt ciggpaket innan slutspurten vid snövallen vid infarten och brevlådan, toppen!
Vid 10 var jag något sådär klar, mycket skottning kvar men jag var genomsvett och musklerna klagade.
Och inne vid datorn började snacket om att jag kommer dö av att röka. Att jag gör en annan människa besviken. Att jag inte är smart. Skrämselpropagandan kan äta sin egna röv. Tack och lov har jag ju så fina vänner (Aida och Sandra i detta fallet) som går in och fortsätter konversationen åt mig. Men händelserna börjar samlas på hög för min kära pappa, som säkert menar väl, sa åt mig att skotta så vi får fram Volvon. Det innebär ytterligare 10x2,5 meter att skotta varav en fet snövall. Då brast det för mig och jag skrev nått bittert och surt på facebook och loggade ut.
Det är nämligen såhär att jag skottar allt för hand. ALLT. Och det är 45 cm djup snö i genomsnitt även där jag tidigare skottat. Och jag var fortfarande tvungen att skotta upp mot vedbacken och ta in den första av tre skottkärror med ved. Jaja, med brännande muskler och gråten i halsen IGEN skottar jag upp en liten stig, använder viljekraft för att hålla ihop musklerna för att lyfta in veden i skottkärran, köra skottkärran och tömma den.
För att upptäcka att Ubbe har bitit sönder båda bootsen på frambenen som han har för att inte skada sig av broddarna, att han har dragit in Caspers grimma i hagen och plockat ner översta tråden på staketet på tre ställen och är på riktigt jäkla hyss-humör.
Och idag var allt jag ville bara skotta upp en stig, få in ved, få ordning på vatten i hagen till hästarna (fixat) och sen plugga. Nu är klockan 14 och jag är fysiskt och psykiskt utmattad. Måste äta. Jag somnar i princip sittandes här. Jag är glad över att föräldrarna slipper bo här. Jag är glad för varje dag min kropp klarar av påfrestningarna.
Kommentarer
Trackback
