Mitt liv som inte längre är till skogs.

Överkänslig?
Lättirriterad?

Överreagerar?

Man kan nästan tro att jag har PMS.

I själva verket är jag trött i kropp och knopp och hushåller med energin. Om sådär 24 dagar ska alla arbeten från tidigare teman vara klara, en sammanfattning och ett större arbete. Denna veckan är viktig för nästa vecka tar det aktuella temat upp farten igen. Så jag kan vara lite överkänslig, lite lättirriterad och överreagera. Jag säger inte att ni ska trippa på tå, jag säger bara att såhär är det. Jag får saker gjorda genom att fördela energin på de delar som behövs. Att filtrera allt som sägs och filtrera allt jag vill säga är därmed nedpriorierat. Men det är också nu som jag känner mig som mest tydlig. Här reagerar jag. Här blir jag irriterad. Här överreagerar jag för att gränsen passerades.

Jag skrev nyligen:

"På detta viset kombinerade Rogers en existentialist hållning med en fenomologisk psykologi (att människors känslor, motiv och handlingar kan förklaras utifrån vad man vet om deras sätt att föreställa sig omvärlden och sig själva). Fenomen står för att olika ting ter sig rent subjektivt utifrån den enskilda människan. Enligt Rogers och andra fenomentalister kan man inte förstå hur människor reagerar och agerar utan att först ha tagit reda på hur de tänker och känner samt uppfattar sig själv och andra."

 

Jag sitter inte här och skriver och säger att jag är bäst. Men jag har alltid förstått att för att kunna sätta sig in i hur någon annan känner måste man fråga sig fram. Om alla i Sverige sa att det är jobbigare med snön, tycker då alla att snön är jobbigare på samma sätt? En av mina vänner sa till mig igår att hon har kanske ingen rätt att klaga på snön när hon bara har en trappuppgång och balkong att skotta när jag har sådär 100gånger mer yta att skotta. Men jag, eftersom jag är som jag är, sa att jag har vetat att detta skulle komma. Jag har varit inställd på att slita med snön. Därför är det inte lika jobbigt för mig att snön kom eller att det var minst lika jobbigt för min vän. Att hon kommer ut på morgonen och knappt kan gå ner från sin balkong pga snön och inte har skyffeln framme bredvid ytterdörren som jag haft, det är jobbigt! (Hon bor på andra våningen, med en trappa på utsidan av huset upp till en balkongliknande utbyggnad och därifrån kommer in i lägenheten)

 

Man kan inte förstå hur andra människor reagerar och agerar utan att först ha tagit reda på hur de tänker och känner, samt uppfattar sig själv och andra.

Lägg inte energi på att irritera er på människor som är olika från er, lägg energin på att fundera, vad är det som gör denna människan annolunda från mig?

 

Jag skriver detta för att jag är trött på att höra att jag är annolunda. Jag skriver detta för att jag önskar att skaka liv i denna färdigheten att tänka på andra människor för att lättare bli förstådd av min omgivning. Jag behöver bli accepterad. Speciellt nu, när jag har pms utan pms och i grunden behöver stöttning. Men som jag skrivit tidigare, det är inte värt besväret att prata med en vägg som det redan står "du är inte normal på". Jag har varit på nippen till institutionerad under alla år av terapi och behandlingshem och akutinläggningar. Jag är sen 13-14 års ålder uppfostrad av psykiatrin, av min familj också, såklart, men det är tiden inom psykiatrin som har gett mig min syn på mig och människorna runtikring. Ni kan saker jag inte kan. Jag kan saker ni inte kan. Men vi har gemensamt att leva. Jag tror på att våra liv blir mer värdefulla om vi delar våra färdigheter istället för att anta.

Ps. Innan jag avslutar här så vill jag lägga till att pappa menade bara väl igår. Han använde bara ordet "skotta" istället för "ploga" vilket gjorde att jag blev sur. Skotta gör man för hand. Ploga tar man hjälp för. Var försiktiga vad ni skriver på internet, missförstånd blir så lätt!

Jag försöker vara så tydlig jag kan här på bloggen men har inte en speciell gåva att uttrycka mig i ord som alla förstår. Jag har absolut ingenting emot att svara på kommentarer om vad jag menar med en viss sak, fråga hellre än anta någonting ;-)