Mitt liv som inte längre är till skogs.

Det slog mig för ett tag sen, att ur varje "kris" kommer något fenomenalt. Så jag håller i, håller om och jag längtar. Det slår ju liksom inte fel. Ju värre det va - ju bättre blev det.

Jag är så sjukt tacksam över de vänner som orkar med mig nu. Som klarar av att ta min stress och få det till en helt annan diskussion. Underbara.